Min arm och QiGong
Våren 2013 halkade jag på en isfläck och bröt armen. Jag märkte aldrig att jag halkade och jag märkte aldrig själva fallet som man ofta gör när man halkar eller ramlar, utan plötsligt satt jag där på en isfläck och det kändes väldigt konstigt i armen. När jag satt där på isfläcken, svischade mycket kort en undran om vad ”detta egentligen handlar om” genom mitt huvud.
Armen blev först felbehandlad och sedan behandlad med operation, men besvären som jag fick med armen efteråt kunde varken sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare eller jag själv rå på. Sjukgymnast, arbetsterapeut och läkare hade berättat för mig att jag antagligen inte skulle kunna bli bra i armen någonsin och sjukgymnasten gav efter tre månader upp och hade inte fler tips och övningar att ge mig.
Fyra månader senare, en solig dag på bryggan vid sjön, ”snubblade” jag över QiGong. Jag provade på detta lite halvhjärtat när en då framtida väninna skulle träna QiGong där. Min arm var stel som en skyltdockas arm och gick inte att räta ut. När jag låg på rygg, t.ex. då på bryggan för att sola, var det omöjligt att lägga ner armen på bryggan så där som man vill ligga när man ska sola på rygg, med handflatan ner och armen utefter sidan. Det var 14 cm mellan hand och underlag. Pressade jag ner handen så åkte axeln upp från underlaget. Så armen fick ligga sisådär 45 grader ut från sidan med handflatan upp.
”Prova gör rörelserna som jag gör och som han säger på inspelningen”, sa min då framtida väninna och QiGonglärare. Jag försökte. Rörelserna blev ju naturligtvis inte helt rätt utförda och framför allt blev övningarna inte utförda i den koncentration och fokusering som dom egentligen bör göras i för att få effekt. Ungefär in i halva programmet kände jag en underlig känsla i armen. En känsla som jag endast kan beskriva som om armen fick LIV. Ett varmt mjukt LIV!
Efter prova-på-stunden la jag mig på bryggan för att sola igen. Döm om min och min då blivande QiGonglärares förvåning(!) när jag plötsligt kunde lägga ner armen på bryggan nästan helt! Bara ca 4 cm kvar! Där hade jag tänjt, tryckt, sträckt, stretchat, böjt, styrketränat på alla tänkbara och otänkbara sätt ”tjugofyra-sju” (jo nattetid också varje gång kroppen ville ändra läge) i tre fyra månader och så efter dessa mycket enkla rörelser händer detta!
Jag gick naturligtvis kurs i denna QiGong, Jichu Gong. Armen blev sakta, sakta bättre och idag fungerar den närapå helt bra!
